Någon gång ska vara den första

Häromdagen skrev jag en rubrik "Vilken jävla smäll!" och så skulle ni gissa vad som hänt under dagen. Först som gissade rätt var ELSA som gissade på att jag ramlat av! Och självklart var det så. Jag hoppade, dum som jag var, även fast jag var medveten om att hon hade vilat i två dagar. Eftersom jag red barbacka så tog jag steget att vara ännu dummare - men det har ju faktiskt gått väldigt bra andra gånger jag hoppat barbacka. Men iallafall, Saga var lite tittig när jag värmde upp, men jag tänkte att jag skulle ju hoppa, så jag tog det första skuttet på ett räcke som låg på ynka 40 centimeter... Tror ni inte att Saga blev galen innan och efter hindret och studsade flera meter fram och uppåt, första studset höll jag mig kvar men andra gången som kom precis när jag landade väldigt ograciöst på Saga efter första studset, så flög jag mot halsen på henne och då kastade hon sig åt sidan och jag dunsade rakt ner i backen, rätt på ryggen. TUR att jag hade väst, säger jag bara! Annars hade jag nog brutit minst ett revben, för herregud vilken smäll det var! Jag tror inte jag tappade luften, tänkte inte på det isåfall, för jag var snabbt uppe på Saga igen för att jag är en så himla dålig på att fatta när det kanske faktiskt är dags att ge upp.


Nästa hopp jag gjorde gick bättre, efter det höjde vi till 65 och även det gick bra, även om Saga stack lite efter hindret. När jag sedan tog mod till mig och hoppade ett annat hinder som låg på kanske 70 cm eller något lägre, som stod på snett igenom, så hoppade Saga fint men efter hindret började hon studsa igen och jag fick hålla i mig för glatta livet. Eftersom man inte kan landa så fint från de där studsen så blev hon ju självklart rädd varje gång jag landade på henne, så två gånger så stegrade hon och hoppade framåt på samma gång, i full galopp. jag blev livrädd även om jag fick stopp på henne efter halva långsidan ungefär, så jag blev såklart jätteledsen men jag gav inte upp, det skulle sluta bra. Efter det hoppade jag ett litet kryss några gånger i trav och även det första hindret i galopp några gånger. Sen fick det räcka.

Just när jag red Saga efter fallet så gjorde det inte så ont i ryggen, men någon timme efter så började ryggen dunka som tusan. Hela kvällen låg jag inlindad i en filt, helt spikrak i ryggen. Jag kunde inte böja mig ner, men igår släppte allt och nu gör det bara ont när jag springer. Så det är nog ingen fara iallafall!

Även om det inte var roligt att ramla av Saga så lär man sig alltid av sina misstag. Och någon gång ska ju vara den första!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0