Alien-Tintin

Nu när sommaren kommer med stormsteg kommer även hästarnas värsta fiender - alla äckliga insekter. Flugor, blinningar, hästflugor - you name it. Usch säger jag bara! Saga blir heltokig av alla sorters insekter så snart kommer hon att få sin sommarvila. Hon brukar få vila ungefär 2 månader under sommaren och 1 månad under vintern, dels för flugorna (på sommaren alltså) men även för att jag tycker att det är vettigt med en hel del vila. Och ibland har man ju faktiskt ingen lust att rida när det antingen är spöregn ute eller 25+. Så sommarlov gäller inte bara för mig, utan även för prinsessan. :)

Tintin ska gå några ridläger i början av sommaren och ett precis innan skolan börjar igen, men däremellan ska ingen rida på honom. Jag tror att det blir ungefär 6 veckors vila för alla shettisarna, men jag ska tömköra och köra Tintin en hel del i sommar så helt still kommer han inte att vara. Han tappar så lätt muskler på sommaren och gå väldigt fort upp i vikt, och om vi ska uppnå våra mål inom något år så får han inte tappa allt för mycket. Men mer om det någon annan gång.

Vad jag ville komma till när jag började prata om insekter var att så gott som alla hästar i stallet har fått på sig flugskydd nu! Inga flugtäcken, men skydd för ögonen iallafall. Jag tycker att det är bra att börja så fort som möjligt (inte typ i mars men jag tror ni fattar) för då slipper man rinnande ögon och det är ju väldigt skönt för hästen. Irriterade öron men framförallt ögon får många hästar under sommarmånaderna, och då kommer ju flugskydd väl till hjälp. Även lille Tintin har fått på sig sitt flugskydd nu, en luftig luva för både öronen och ögonen som jag köpte förra året på Hööks. Den är väldigt bra på honom, storlek Ponny men perfekt passform. Han ser ut som en liten Alien också, haha. Förra året lyckades han bara få av sig den en gång så det är ju ett bra tecken. Men i måndags fick han iallafall på sig den igen så i år hoppas jag att han slipper rinnande och röda ögon helt!
 
Hur skyddar ni era hästar mot insekter nu på sommaren? Tintin går med sin luva och Saga har ett såna där skyddstrådar på grimman + flugtäcke.

Tintin i sin alienluva. Kanske något för haloween också? ;)

5 år tillsammans

12 maj - 2008.

Den dagen kommer jag ihåg. Denna dagen ligger djupt i mitt hjärta och jag kan inte förklara hur tacksam jag är över att jag gjorde vad jag gjorde den dagen. Den tolfte maj 2008, då jag för första gången träffade mitt finaste hjärtegull. Jag var 10 år, hade ridit i ett år, och åkte tillsammans med min mamma ut till upphärad för att provrida en shettis som jag senare skulle komma att rida några dagar i veckan. Jag kommer så väl ihåg, att mamma gick in i stallet och frågade om ägaren, medans jag stod utanför och klappade ett par hästar. När mamma sedan ropade på mig så gick jag in i stallet och precis till vänster om ingången så var det ett rum med spolspilta och där inne stod han. Min fina Tintin. Jag blev nog kär direkt, i hans utseende iallafall. Jag fick borsta honom och sedan rida några varv i paddocken. Inga bus, inga bocksprång som vi hade hört talas om - så mamma och Tintins ägare bestämde att jag skulle få sköta om honom lite då och då. Första dagen med honom var verkligen speciell. Det måste låta konstigt för er som inte känner Tintin, men han var så... Snäll. Han gjorde inget dumt, han var snäll mot mig och hittade inte på några bus varken i stallet eller när jag red. Nu när jag tänker på det såhär fem år senare, då måste han ha förstått vad som hände. Han måste ha vetat någonting. För nästan alla de resterande gånger jag var hos honom året han stod i upphärad så var han helt odräglig och jag grät och mamma var nära på att ge upp. Men även om jag var ledsen, även om jag var rädd för honom, så var det något i mig som gjorde att jag ville stanna kvar. Och se vart det har tagit mig nu.

Jag är inte den som tror så värst på ödet - men någonting måste ha planerats innan det skedde. Något måste ha varit förutbestämt. För se var jag är nu - Tintin tog mig ett år efter jag träffade honom till Ängkullen och där spenderar jag största delen av mitt liv numera. Tintin öppnade flera olika dörrar för mig, jag fick lära mig så sjukt mycket av Anna som äger ängkullen, jag fick börja rida Saga, jag fick frågan om att rida andra hästar... Det är helt ofattbart vad mycket bra som hänt mig och vad mycket jag lärt mig efter jag började ta hand om Tintin. Jag gav aldrig upp, och nu älskar jag Tintin mer än något annat här i livet. Han är inte min häst på papper eller om någon skulle fråga, det kan jag inte säga, men i hjärtat så är han min alldeles egna ponny. Jag struntar fullständigt i att jag inte kan rida honom längre, det är ändå han som får första kramen när jag kommer till stallet, det är alltid han som får sista kramen innan jag åker hem. Han kommer alltid i första hand. Om något skulle hända honom så vet jag inte vad jag ska ta mig till... Men det är inget jag vill tänka på nu.

Idag för exakt fem år sedan träffade jag min allra bästa vän. Fem år av blod, svett och tårar - men även fem år av kärlek, lycka och glädje. Fem år som jag inte ångrar en enda dag av. Jag vet inte vad jag skulle göra eller var jag skulle vara om jag inte fortsatt ha Tintin, jag hade antagligen inte ridit eller hållt på med hästar idag. Det är Tintin som håller upp mitt hopp, det är han som gör att jag fortsätter när allt går åt helvete. 

Idag fick jag och han flera timmars kvalitétstid, och han visste allt att det var något särskilt idag. När ajg klev ur bilen imorse och ropade på honom, så tittade han på mig, men det är inget ovanligt, men sedan, innan jag äns hade gått några steg så gick han fram och satte huvudet på muren, och bara väntade på att jag skulle komma fram. Det har aldrig hänt. Jag brukar alltid få ropa på honom och locka fram honom, även om det inte tar lång tid, men idag var han först vid muren. Bara en sån liten sak gör så att jag vet att min kärlek är besvarad.




Lyssna på musik på hästryggen

För några år sedan kommer jag ihåg att det var en väldig diskussion om det var okej att lyssna på musik i hörlurar när man red eller inte. Själv så lyssnar jag nästan alltid på musik när jag rider Saga när jag är själv i paddocken/skogen. I samhället skulle aldrig tanken äns komma fram, där är det helt förbjudet enligt mig. När man rider bland andra och därmed utsätter dem för en risk så ska man vara så försiktig som möjligt. Och nu kanske ni säger att jag utsätter mig själv för en risk när jag rider med hörlurar i paddocken och skogen, och jag kan inte förneka detta. Det är alltid en risk att vara mindre uppmärksam, och jag skulle nog aldrig sätta på mig båda hörlurarna när jag red, jag har bara en plupp i höger öra med lagom hög musik. Jag har nog aldrig använt den vänstra, för när jag skulle lyssna på musik med båda när jag mockade en gång så upptäckte jag att den vänstra inte äns fungerade, haha! Jaja, men om vi ska tillbaka till ämnet så lyssnar jag endast med en hörlur när jag rider eftersom jag samtidigt vill höra vad som händer runt om mig, och även om jag följer med väldigt lätt när Saga gör sina små skrämselhopp så vill jag vara lite förberedd iallafall. 


Men varför rider jag då med hörlurar om jag erkänner själv att det är en risk och kan vara farligt? Det finns faktiskt flera anledningar i mitt fall.
» Musiken får mig att slappna av, tänka på annat än störelsemoment runtom mig och Saga - Även om det låter konstigt att jag fokuserar mer på musiken än på saker runt om mig så gör det så att jag slappnar av, och därmed slappnar även Saga av väldigt lätt. Jag tänker också mindre på vad som kan hända och rider runt och oroar mig för det, och så länge jag inte tänker på saker som jag tror Saga kan bli rädd för så brukar hon aldrig bli rädd. Och där hjälper musiken mig väldigt mycket.
» Takt, takt, takt! - Så gott som varenda låt innehåller en viss takt, som ibland ökar och ibland minskar, och det brukar jag utnyttja väldigt mycket i mina ridpass. Nästan varje låt har minst en lugn del, en refräng med lite mer fart, och verser som har en lagom takt. Så du brukar jag lägga upp min takt efter musiken, om det är en lugn takt så skrittar jag i takt till musiken, verser brukar bli ökad eller kort trav beroende på takten, och refrängen brukar bestå av galopp. Sedan har jag också en regel att när låten tar slut eller om det är en kort liten paus mitt i låten så ska Saga genast göra halt och stå still tills musiken börjar spelas igen och jag ber henne gå framåt. Just vid dessa moment så tränas jag och min ridning väldigt mycket. Om man vet att låten snart är slut eller har några tysta sekunder så måste man ju självklart förbereda en avsaktning och inte bara dra till hästen när det blir tyst i örat. Så därför måste man ta några förberedande tygeltag och det är jag i vanliga fall inte så bra på. Så för mig är pauser i låtar väldigt bra!
» Skrämma bort djur i skogen - Haha, egentligen vet jag inte om detta egentligen stämmer eller om det bara är jag som har intalat mig det, men när jag rider i skogen med Saga brukar jag sätta på musik och sedan sjunger jag med, för då har jag fått för mig att älgarna och alla andra läskiga djur försvinner från min närhet. Men, det är antagligen bara i min fantasti, haha. Undrar hur många älgar som har stått några meter ifrån mig och Saga inne bland träden och bara glott..

Detta är de fördelar jag kan komma på just nu, men nu när ni har hört mina åsikter om ämnet, vad har ni att säga om detta? Rider ni med musik i hörlurar eller skulle ni aldrig få för er att göra det?

Tankar om dagen

Min dag började fantastiskt - solen sken och jag åkte ut med mamma till stallet. Mammas kompis och hennes tvillingar på 2 år kom lite senare och hälsade på hästarna och hjälpte mig att borsta på Tintin. Hur söta som helst! När de hade åkt hem så tog jag på Tintin selen och tränset, satte på vagnen och tog en körtur i skogen. Savannah (en av tjejerna i stallet) följde med och det blev en riktigt mysig tur! Vi körde somsagt i skogen, en ganska kort väg men det var väldigt roligt ändå. Tintin hade superroligt och lunkade på väldigt fort, i traven pinade han också på ordentligt! När han kände för det så lät jag honom ta några galoppsteg, det var nog extra roligt för honom. Han ser så himla glad ut när man kör honom och hans ögon utstrålar verkligen livsglädje! 

När vi var klara med körningen så fortsatte dagen tyvärr inte lika bra. Det blev några väldigt stressfyllda timmar när Savannahs sköthäst fick kolik och jag och Savannah gick runt, runt i paddocken i en och en halv timme. Hästens ägare kom också ut och ringde veterinär som kom lite senare, eftersom hästen hade väldigt ont och det inte var säkert att hon skulle klara av koliken. Jag åkte hem innan veterinären gjorde det, men jag fick ett meddelande av Savannah förut att hästen var lite på bättringsvägen nu och jag hoppas verkligen att hon blir bättre och bättre och inte sämre igen! 

Tankarna har snurrat väldigt i huvudet på mig, jag fick agera stöd för Savannah idag och det tär på både kropp och sinne. Min hjärna går fortfarande i högvarv, även fast jag vet att hästen mår bättre nu. Mitt undermedvetna vill tänka på vad som skulle kunna hända medans jag bara vill tänka på annat. När veterinären kom ut till stallet gick jag in till Tintin eftersom jag inte ville ta någon plats, väl inne hos Tintin hittade jag honom liggandes ner, i solen. Han älskar verkligen att sola. Jag satte mig bredvid honom, borrade in ansiktet i hans päls och då släppte allt. Ingen mer press. Tintin fick agera mitt stöd. Bävar inför dagen något händer honom.





Underbar dag

Alldeles strax ska jag hoppa i säng, imorgon är det Fredag (daah) och då blir det skola i några timmar och senare på kvällen ska vi i nian ha disco för de yngre barnen. Så det blir en fullspäckad dag och därmed har jag tyvärr inte tid att åka till stallet. Det får bli i helgen istället. :)

Men idag har jag haft riktig kvalitetstid med hästarna, jag älskar lediga dagar så man kan vara så gott som helt själv med hästarna! Speciellt sådana här soliga dagar som det faktiskt har varit idag. Började med att göra alla sysslor till Dellas, det vill säga höt, mockningen och kraftfodret. Sedan satte jag mig ute i Tintins hage, men medans Tintin stod och käkade så satte jag mig istället bredvid hans ena hagkompis, Bella. Hon hade tagit det soliga vädret i akt och lagt sig ner och solat lite. Så jag satte mig bredvid henne och snart hade jag en sovande Bella bredvid mig med sitt hubud i mitt knä. Sådana ögonblick är helt fantastiska, tänk att Bella, som jag inte gör mer än gosar med i hagen ibland och ger henne och de andra shettisarna mat, tänk att hon vågar ligga där helt försvarslös bredvid mig och sova med huvudet i mitt knä. Då känner man verkligen hur mycket man är värd, man känner hur mycket individen litar på en. Även om man inte handskas så ofta med denne så vet hon/han vem man är och litar på en så mycket så att den kan ligga och sova bredvid mig. Häftig känsla.

Nyvaken Bella i knät och solen i ansiktet, härligt!!


Sen blev Tintin väldigt avundsjuk och då fick jag gosa med honom en stund. Sedan tog jag in Saga och så grejade jag med henne. Mer om hennes träning kommer senare! Efter att jag var klar med Saga så borstade jag Tintin ordetligt och sedan selade vi upp och körde en bit i samhället! Julia och Savannah följde med också. Tintin tyckte att det var superroligt och hade öronen spetsade hela vägen. Man märker verkligen att han älskar det! 

Ovanligt SNYGGA (damnnnnn) ponnytokar tillsammans med världens finaste ponny.
 
Efter någon timme med skratt och prat inne i stallet så blev det dags för tredje hästen för dagen, nämligen Dellas. Honom skrittade jag ut en liten runda på tillsammans med Julia. Dellas var jättesnäll och hittade inte på några dumheter alls. Underbar kväll, en massa snack om gymnasiet och framförallt om sommaren. Som jag längtar!

Funkar detta?

Visste ni att man kan testa att ta på Tabasco på täckena och sedan låta de torka ordentligt innan man använder de? För att andra hästar inte ska bita på täckerna. Tabasco är en väldigt stark sås som brukar användas i matlagning. Men tror ni att det funkar?


Någon som har provat detta?

 

 


Märkeskläder eller budget?

Spelar det egentligen någon roll vad man har på sig när man rider? Måste man ha det senaste, det dyraste, eller framförallt det kändaste märket inom hästsporten? Eller har du det dyraste för att kunna visa upp för folket i stallet att du har råd med dyra hästprylar? Jag försöker att välja det billiga framför det dyra, även om jag kan sitta och sukta efter dyra märkeskläder. Jag tycker att HVpolos sortiment kan vara otroligt snygg och fint, klart vill jag också kunna ha ett schabrak från HVpolo, kanske inte bara för att det är ett känt märke, utan för att deras schabrak, kläder, väskor, osv är så otroligt snygga! 

Tyvärr kommer jag antagligen få sitta och sukta ett tag efter just det schabraket jag vill ha. Jag tänker dock försöka sprara för att få ett. Jag tänker inte sitta och tjata på min mamma och pappa över ett schabrak, jag vill köpa det för egna pengar! Jag har gjort en Märkeskläder- och budgetcollage för att kunna se vad skillnaden är och för att se om det verkligen blir så mycket snyggare med märkeskläder, och allt kommer från hööks

Jag skulle inte ha något emot att få dom kläderna från märkesklädecollaget, men min plånbok säger stop och då tycker jag att budget varianten ser snyggare ut. Jag tycker det räcker med en enkel jacka, en bra och billig hjälm, ridbyxor som håller och samma sak med ridskorna/stövlarna. Det räcker. 

Nu vill jag veta. Vad tycker ni? Vad skulle du föredra och hur gör du för att slippa gå hem tomhänt från hästaffären varje gång? 


Min utveckling inom ridsporten

Jag minns så himla väl dagen då jag bestämde mig för att ansöka om plats till en ridskola. Jag och min dåvarande bästavän började i en nybörjargrupp på lördag klockan 9.00 på morgonen och jag kommer ihåg hur nervös jag var. Jag hade dock varit nära hästar tidigare och ridit på min pappas kusins häst några gånger, men bara för det visste jag ju inte hur dessa hästar på ridskolan skulle vara. Jag började som 7åring på Trollhättansfältritt klubb och första hästen jag red hette Timon. Han är en C-ponny, tror jag om jag inte minns fel. Och för mig då var han väldigt stor ponny, men riktigt snäll att både pyssla och rida på så dom första gångerna tyckte jag såklart att det gick ruggit bra! Jag kommer ihåg att vi hade ledare, stora stalltjejer och herregud vad jag avgudade dem. Jag ville också vara en stortjej som fick hjälpa till i stallet. Det var min högsta dröm!

Timon - första hästen jag red. Fotograf Isabell Ljunggren - källa

Jag fortsatte och fortsatte att åka till ridskolan varje lördag under ca 1 års tid. Senare fick jag byta grupp till en bättre! Då var jag inte dåligt mallig. JAG skulle få byta till en bättre grupp för att jag var för bra för den gruppen jag red i. Så jag började på måndagar och på måndagar red jag sedan i 6 års tid. Jag åkte alltså fram och tillbaka på den slitna vägen i 6 hela år. Jag red, pysslade, putsade, gosade, var på stallfritids, Ja alltmöjligt! Jag älskade verkligen att åka upp till stallet träffa mina stallkompisar och bara få vara i hästarnas hem. (Vilket jag fortfarande älskar) 

Efter ca 6 års ridande började att träningstävla på lektionsponnysarna och efter första gången var jag helt fast. Jag ville inte tävla i några riktiga tävlingar för det hade och har jag inga nerver till så träningstävlingarna var alldeles utmärkta för mig. Jag började på 50cm och tog mig sedan uppåt och jag tävlade 70cm som högst, och jag klarade mig alltid runt felfritt, vilket gjorde att jag tyckte det var extra roligt att tävla. Så nu har jag 6 rosetter från TFRK. Jag tävlade endast på en häst som heter Lady och en som heter Algot, det var mina absoluta favoriter därifrån och jag kan faktiskt känna ibland att jag saknar dem, speciellt Algot som var den jag red mest det sista. 


2010 fick jag min första medryttarhäst Sally, ett varmblodstravare på 16 år. Jag började med henne på hösten 2010 och hon blev min bästa vän. Hon var inte den lättaste att handskas med, och nu i efterhand förstår man varför då hon led av en bensjukdom som inte syndes på henne utan det hittades ca 1,5 år efter jag hade börjat rida henne, då hon blev halt och fick åka till vetrinären. Så nu i efterhand förstår jag varför hon inte ville hänga med in från hagen, eller varför hon ibland blev tjurig av att stå i stallgången. Fast jag älskar henne ändå. Tyvärr gick hon bort i Februari 2012 så hon har varit borta i ett år och klart jag saknar henne, men jag försöker att fokusera på Tex nu. 

Jag lärde mig otroligt mycket på dom åren med Sally, jag slog mitt dåvarande höjdrekord (90cm), vi busade i skogen, hon lärde mig hur man rider pigga hästar ute mm. Jag ångrar inte en sekund med henne och jag är otroligt glad att jag hittade Sally annars hade jag aldrig kommit till ängkullen. Jag hade aldrig träffat Johanna och jag hade aldrig bloggat här. 


Nu det senaste året har jag och Tex utvecklat en otrolig gemenskap, första halvåret tyckte jag att Tex kunde vara riktig pina att rida, han lyssnade inte alls, testade mig, var skygg och rädd för allt och jag klarade inte att galoppera och knappt trava honom i rätt form. Det tog mig verkligen lång tid att hitta dom rätta knapparna. Även fast det var jobbigt och knöligt gav jag inte upp och nu är jag riktigt glad över att jag fortsatte att jobba på, både från marken och ryggen! 

Många tror att Tex är en väldigt lätt ponny att rida, att han är en ponny som man bara behöver "åka" med på, men det är verkligen fel. Han behöver ridas hela tiden, det är mycket man behöver tänka på och blir det ett enda litet misstag blir bara allt fel. Så det är mycket och tänka på och man lär sig tillslut även om vissa pass blir sämre och vissa pass bättre! Jag hoppas på att få kunna utvecklas ännu mera under detta året med Tex, för i hästvärlden kan man aldrig för mycket! 


Mina mål 2013

Jag tycker att i hästvärlden är det viktigt att sätta upp mål, både för sig själv och tillsammans med hästen. Jag har funderat på vad just jag vill uppnå innan 2013 är slut och vad jag och Tex ska ha uppnåt tillsammans innan året är slut. Det är viktigt att inte sätta upp allt för höga krav, för då blir du besviken om du inte klarar målen. Så jag har försökt komma fram till några små saker som kan förbättra min ridning, min och Tex relation och även min och Tex ridstil. 

Jag vill ha uppnåt målen innan 2013 är slut och ännu bättre skulle det vara om jag klarar målen innan. Förra året var mina mål inte alls många eller speciellt jobbiga, dels var det att jag skulle träna mer på min sits för 2011 var min sits åt skogen, sedan var det att jag och Tex skulle bli bättre vänner och att han skulle få bättre kondition. Nu är mina mål några fler och jag har några fler krav. 


Det är somsagt viktigt att ha kul hela året och det hoppas jag verkligen på att jag ska ha! Med mina kompisar i stallet som stöttar mig och Tex tror jag detta kommer bli super! Jag tror även att det är lagom svåra mål för detta året, nästa år kan det bli högre krav för då hoppas jag på en häst med mindre fett och mer muskler och bättre kondition! 

Men nu vill jag veta - Vad är dina mål detta året? 

 

Ponnytokar.blogg.se

Hej alla nya och gamla läsare! Ni som har hängt med ett tag vet att denna bloggen har varit igång förut, i slutet av 2011-början av 2012. Efter det så splittrades vi och skrev på seperata bloggar men nu är vi här igen och det kommer att bli bättre än någonsin!

Vi som driver bloggen heter, som ni kanske redan vet, Julia och Johanna. Vi är två tjejer från trollhättan som spenderar den mesta av vår fritid i stallet. Vi håller till på Ängkullens shettisridskola där vi rider privat, och så hjälper vi till på ridskolan då och då. Johanna rider två hästar, Saga och Dellas, medan Julia rider sin halvfodervärdsponny Tex. Johanna har även en ögonsten vid namn Tintin som hon älskar mer än något annat. Info om alla hästar men även om oss hittar du i menyn.

Här på Ponnytokar kommer du få se en massa bilder, läsa en massa text om våran hästvardag, våra tankar och åsikter, ridpass och mycket mer! Vi kommer även att lägga ut videobloggar lite då och då, ha tävlingar och liknande. Vi kommer att uppdatera så gott och ofta vi kan, bloggen kommer snart vara fylld av läsvärda inlägg och fina bilder. Så kika in här snart igen, du kommer inte bli besviken!
 




RSS 2.0